Rusmedel och deras effekter i arbetslivet
Arbetet i sig är en faktor som skyddar individens välbefinnande. När man får göra saker som är meningsfulla för sig själv, uppleva framgångar, vara en del av samhället och förverkliga sig själv genom arbetet, ökar människans upplevelse av delaktighet och välbefinnande och rusmedelsskadorna minskar. Kollegerna erbjuder ett socialt nätverk, som kan stödja både i arbetet och på fritiden. Att det finns en plats att gå till är också en viktig skyddande faktor för en fungerande vardag.
Alkohol är fortfarande finländarnas vanligaste rusmedel. Personer som använder andra rusmedel använder ofta även alkohol. Då talar man om blandmissbruk. Samtidig användning av läkemedel och alkohol är ett allt vanligare problem även i arbetslivet. Då talar man om missbruk av läkemedel.
Alkoholkonsumtion orsakar årligen betydande ekonomiska konsekvenser för såväl folkhälsan som arbetets produktivitet. Alkohol orsakar olika problem med hälsan och humöret samt arbetsolycksfall och skador. En tredjedel av de kostnader som orsakas av alkohol riktas kalkylmässigt direkt till arbetsgivarna. (Numerot puhuvat – rapport 2023, på finska).
Alkohol kan påverka arbetslivet ur både arbetstagarens och arbetsgivarens perspektiv. Därför är det viktigt att förstå alkoholens olika effekter på arbetslivet och främja en hälsosam och säker arbetsmiljö. Arbetsgivaren bör satsa på förebyggande åtgärder, dvs. erbjuda forskningsbaserad information och utbildning till alla arbetstagare.
Ett effektivt sätt att förebygga alkoholskador ur arbetsgivarens perspektiv är att se till att alkohol tas upp i företagshälsovården. Arbetsgivaren kan också minska alkoholskadorna avsevärt genom att övervaka processen kring antidrogprogrammet.
Överdriven och långvarig alkoholkonsumtion kan leda till ökade arbetssäkerhetsrisker och ökade hälsoproblem, vilket ökar sjukfrånvaron. Koncentrations- och prestationsförmågan är inte på topp, vilket kan skapa spänningar i den egna arbetsgemenskapen och orsaka förlust av förtroende och konflikter mellan kolleger och arbetsgivare.
Det finns riskgränser för alkoholkonsumtion (förhöjd risk och hög risk).
I Finland motsvarar en alkoholportion 33 cl mellanöl, 12 cl svagt vin eller 4 cl starksprit.
Användning av narkotika på arbetsplatsen är olagligt och bryter mot arbetsplatsens regler. Precis som alkohol kan narkotika utgöra en säkerhetsrisk i arbetet. Narkotiska medel påverkar hjärnan och det centrala nervsystemet. De kan försämra förmågan att fatta beslut, vara uppmärksam och tänka klart.
Effekterna av narkotiska medel på arbetet kan variera beroende på typen av narkotika, dosering och individuella effekter:
- Cannabis kan fördröja reaktionsförmågan och försämra koncentrationsförmågan och korttidsminnet.
- Användning av opioider kan orsaka förvirring, illamående och dåsighet.
- Hallucinogener (t.ex. svampar och LSD) kan leda till hallucinationer och förändrat sinnestillstånd.
- Amfetamin och metamfetamin kan öka vakenheten och energinivån, men kan samtidigt orsaka ångest och aggressivitet.
- Kokain kan på kort sikt öka självförtroendet och energinivån, men kan också leda till rastlöshet och hjärtsymtom.
Vid funktionellt beroende utvecklas ett beroende av direkt tillfredsställande aktiviteter, som inte nödvändigtvis innebär intag av ett kemiskt ämne. Sådana aktiviteter kan till exempel vara hasardspel. Effekterna av funktionella beroenden kan vara lika skadliga som rusmedelsrelaterade beroenden och de kan påverka arbetet på många sätt.
Funktionella beroenden är förknippade med en stark vilja eller ett tvång att utföra en handling. Beroendebildningen grundar sig på hjärnans belöningssystem. I början ger verksamheten glädje och i ett senare skede används den för att motverka negativa känslor. Verksamheten kan bli okontrollerbar och svårare att stoppa trots de olägenheter den orsakar. Ett funktionellt beroende kan bli en dominerande del av livet och på så sätt påverka till exempel arbetsförmågan eller hur man klarar av vardagen. Ett funktionellt beroende begränsar människans förmåga att koncentrera sig på t.ex. arbetsuppgifter, eftersom beroendet tar över tankeutrymmet från allt annat. Det finns utbildning för arbetsgivare och arbetstagare om hur man identifierar och reagerar på funktionellt beroende.
Termen hjärndoping (nootropika, kognitiv doping) innebär att en frisk person missbrukar läkemedel för att förbättra sin kognitiva prestationsförmåga. Med hjälp av dessa läkemedel strävar man efter att förbättra till exempel minne, uppmärksamhet, inlärning, kreativitet och studie- och arbetseffektivitet. Dessutom kan ett motiv för användning av hjärndoping också vara att upprätthålla en övergripande hjärnhälsa. Användningen av hjärndoping har blivit allt vanligare under de senaste åren, framför allt bland studerande, men även bland personer som har kognitivt krävande yrken.
Läkemedel som är avsedda att förbättra den kognitiva prestationsförmågan i medicinskt syfte används för att behandla olika sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom, ADHD, depression och schizofreni. Effekten och behovet av dessa läkemedel har vetenskapligt bevisats hos personer med inlärnings- eller minnesstörningar. Däremot har flera biverkningar upptäckts hos friska personer vid användning av dessa ämnen
Enligt forskningsdata skulle användningen av hjärndoping inte vara till stor nytta i arbetslivet, utan eventuellt snarare vara skadligt för friska individer. Effekten av läkemedel som förbättrar den kognitiva prestationsförmågan bygger oftast på en stimulerande effekt på hjärnan, vilket gör att de ofta även accelererar livsfunktionerna. Därför kan hjärndoping belasta kroppen och orsaka till exempel hjärtklappning, arytmi, sömnlöshet och huvudvärk. Dessutom kan de ha psykiska biverkningar, såsom upprördhet, ångest, aggressivitet och efter avslutad användning även till exempel depression. Hjärnstimulerande ämnen är också starkt förknippade med beroenden och särskilt långvarig användning har visat sig ha potentiellt negativa effekter på den kognitiva prestationsförmågan och inlärningen. Överbelastning av kroppen på grund av långvarig användning kan också leda till utmattning och burn out, dvs. utbrändhet.