Antidrogprogram
Antidrogprogrammet är ett gemensamt avtal på arbetsplatsen, som gäller arbetsgivaren och dess arbetstagare (se avsnittet Lagen om företagshälsovård). Mer information om lagstiftningen om antidrogprogrammet finns på sidan om lagstiftning som styr förebyggandet av rusmedelsskador.
Arbetsplatsens antidrogprogram och praxis för vårdhänvisning samt andra frågor som gäller användningen av rusmedel ska behandlas på arbetsplatsen i dialog med arbetsgivarens och personalens representanter.
Antidrogprogrammet planeras i arbetarskyddssamarbete mellan organisationens ledning, arbetstagarna, arbetarskyddet och företagshälsovården. Antidrogprogrammet reflekterar alltid sin arbetsplats och beaktar till exempel arbetets risk- och belastningsfaktorer.
Med antidrogprogrammet fastställer arbetsgivaren verksamhetsmetoder för att förebygga rusmedelsskador på arbetsplatsen, ingripa i rusmedelsskador och stödja minskad rusmedelsanvändning och rehabilitering från missbruksproblem. Antidrogprogrammet är jämlikt för alla arbetstagare, oavsett ställning eller roll i företaget. Syftet med antidrogprogrammet är att stödja förutsättningarna för att utföra arbetet och individernas välbefinnande samt skapa tydliga gemensamma verksamhetssätt för att reagera på rusmedelsskador och vårdhänvisning i olika funktioner eller enheter.
Antidrogprogrammet som ett verktyg för regelbundet förebyggande rusmedelsarbete stöder medvetenheten om när och i vilka situationer man ska ingripa. Arbetstagarna är också medvetna om hur arbetsgivaren förhåller sig till rusmedelsskador eller att uppträda berusad på arbetsplatsen. De överenskomna tillvägagångssätten stödjer också cheferna i konsekvent ingripande.
När arbetsgemenskapens rusmedelsregler utarbetas ska även arbetsgemenskapens medlemmar höras. På så sätt förbinder sig medlemmarna i arbetsgemenskapen bättre till arbetsplatsens regler och redan att känna till verksamhetsmodellerna i sig förebygger uppkomsten av skador, när man vet att missbruk kan påverka arbetsavtalsförhållandet.
Om man inte ingriper i rusmedelsskadorna i tid blir problemen kroniska och orsakar i värsta fall olägenheter som belastar hela arbetsgemenskapen. Att inte utföra sitt arbete på grund av missbruksproblem drabbar andra arbetstagare och belastar även dem som tidigare hade goda arbetsarrangemang och funktionsförmåga.
Att arbeta berusad eller bakfull ökar också risken för arbetsolycksfall och sänker tröskeln för annat impulsivt eller oönskat beteende i arbetsgemenskapen. Det kan till exempel handla om trakasserier av kolleger eller annat osakligt beteende eller att ljuga om arbetsförloppet. Missbruksproblem leder också till extra frånvaro och ökar risken för misstag. Dessutom minskar kollegernas förtroende för personen i fråga, konflikterna kan öka och även andra arbetstagares hälsa och funktionsförmåga kan äventyras på grund av långvarigt dolt missbruk.
Ur arbetsgivarens perspektiv kan missbruk också leda till att företagets anseende hotas, vilket kan ha långvariga skadliga effekter. Anseendet kan skadas till exempel i situationer där en arbetstagare agerar opålitligt eller osakligt gentemot en kund eller i övrigt strider mot arbetsplatsens allmänna anvisningar. Skador kan också uppstå om utlovade leveranstider inte hålls.
Rusmedel och jämlikhet i arbetsgemenskapen
Jämlikhet ska också beaktas i arbetsplatsens förhållningssätt till rusmedel. Alla arbetstagare på arbetsplatsen ska kunna känna sig som en del av arbetsgemenskapen som individ. Det är alltså viktigt att rusmedel inte försätter arbetsgemenskapens medlemmar i obehagliga situationer till exempel på grund av kulturell bakgrund eller övertygelse eller individens egenskaper eller val. Det lönar sig därför för arbetsgivaren eller arbetsgemenskapens medlemmar att noggrant fundera över om rusmedel lämpar sig som belöning för väl utfört arbete eller som pris på arbetsgemenskapens bingokväll. Kanske kunde belöningen vara något etiskt hållbart som också ökar välbefinnandet? På så sätt kan arbetsgivaren också visa sig vara en ansvarsfull arbetsplats som tar hand om sina arbetstagare.