En dialog möjliggör säkert samarbete

En dialog stärker förtroendet och upplevelsen av meningsfullhet

Dialogen kan även kallas ett informationsutbyte, eftersom den fokuserar på att öka förståelsen för tre saker: 1) ämnet som behandlas, 2) andras perspektiv och 3) egna perspektiv. Målet är inte i första hand att nå konsensus eller lösningar utan att få en så bra bild som möjligt av olika perspektiv så att vi kan förstå varandra bättre.

Att få fram och granska olika perspektiv lyfter ofta fram spänningar. I en dialog ser man dock inte spänningar som konflikter och man sopar dem inte under mattan. Alla perspektiv anses samtidigt vara lika korrekta och tillsammans försöker man klargöra och fördjupa dem.

På arbetsplatsens möten kan det finnas invanda och outtalade sätt att agera när spänningar uppstår. Om det inte finns tillräckligt med ömsesidigt förtroende i arbetsgemenskapen kanske olika synpunkter inte sägs högt, utan diskuteras först efter mötet i informella situationer. Någon kan däremot vilja lösa situationen snabbt. Om någon har en stark personlighet kan hen säga sin åsikt så starkt att det inte känns som om det finns utrymme för andra att uttrycka sina åsikter eller att de inte vågar fortsätta fundera på saken.

Fördjupning och tydliggörande av olika perspektiv görs genom att prata och undersöka(lyssna och ge utrymme)varje medarbetares upplevelser som fått dem att tänka eller se saken på ett visst sätt. Det kräver att man är uppriktig med andra om sina egna erfarenheter samt att man genuint och lugnt lyssnar och visar intresse för andras erfarenheter, till exempel genom att ställa förtydligande frågor. Att lyssna innebär att jag låter innehållet i den andra personens tal påverka min egen upplevelse här och nu. När jag deltar i diskussionen med min egen åsikt talar jag inte bara om det jag alltid har talat om tidigare, utan berättar hur det jag hörde påverkade mitt eget perspektiv på saken.

Frihet är också en viktig utgångspunkt i dialogen. I en dialog innebär det frihet att uttrycka sin egen upplevelse. Detinnebär också att var och en kan använda sin egen förmåga till gemenskapens och egen fördel i det gemensamma arbetet och därmed känna till sin roll och betydelse för andra. Gemenskapen i sin tur stödjer utvecklingen av varje individs förmågor.

Om man på arbetsgemenskapens planeringsmöte utvecklar nya helheter för följande period, kan någon uppleva att arbetet är svårt om det egna grundarbetet skiljer sig mycket från andras. Det kan vara svårt för hen att delta i diskussionen och anknyta sitt eget arbete till den utveckling som pågår under mötet. Om arbetsgemenskapen är dialogisk är det möjligt att säga att man upplever sig som utanförstående och inte riktigt förstår vad det handlar om, eller att man inte upplever sig vara en del av den gemensamma verksamheten.

Den dialogiska gruppen lyssnar och tar svårigheten på allvar och börjar tillsammans fundera på vad det kan bero på. Reflektionen kan ta fram något som andra inte kunde tänka på. På så sätt får den gemensamma verksamheten något som annars inte skulle ha kommit fram och samtidigt förstår arbetstagaren sin egen betydelse för gemenskapen.

I bästa fall skapar och upprätthåller en dialogisk verksamhetskultur välbefinnande. Jag får fritt uttrycka mina erfarenheter och blir hörd. I en dialogisk gemenskap uppstår en stark inkluderingskänsla, det vill säga en förståelse för att vara en del av en större helhet. Jag vet var min plats är och vad mitt agerande betyder, och jag förstår hur allting hänger ihop.

Att leda handlingar i krävande samtal

Vad ska man göra när man förutser att det kommande samtalet kommer att bli spänningsfyllt och potentiellt väcka starka känslor? Det är bra om chefen eller den som leder samtalet själv förbereder sig genom att inleda samtalet med ett lugnt sinne och en utforskande attityd. Varje spänd situation som hanteras väl är en möjlighet att lära sig något nytt och gå vidare. Här följer några tips för dig som samtalsledare.

Vägledning

Förklara direkt och kortfattat hur dialogen ska gå till:

lyssna
ökad förståelse för ämnet, andras perspektiv och eget sätt att hantera situationen
komma överens om fortsättning
konkretisering av fortsatta åtgärder, hur man går vidare. Förbehåll dig rätten att avbryta och styra samtalet. Du kan till exempel säga: ”Är det okej att jag begränsar och avbryter när det behövs?”

Inledning

Se till att deltagarna redan från början får kontakt med varandra och med dig som dialogledare. Det är viktigt att alla uppmärksammas genom att hälsa och berätta vilka som är på plats.

Du kan inleda samtalet genom att till exempel säga: ”Låt oss börja med att höra vilka förväntningar varje person har på den här situationen”.

Lyssna

Man börjar med att lyssna i lugn och ro och utan att avbryta på olika ställningstaganden och perspektiv. Du kan be deltagarna att prata i tur och ordning eller intervjua var och en. Du kan till exempel börja med att fråga: ”Hur ser situationen ut för er? Vad är viktigt för er?”

Ställa frågor

Fråga deltagarna direkt om deras upplevelser, till exempel: ”Vad tycker du om det här?”

Prata även med dem vars upplevelser är neutrala, det vill säga de som inte är i centrum för eventuella spänningar.

Engagemang

Uppmuntra deltagarna att engagera sig i varandras tal och uppmuntra till ett reflekterande sätt att tala.

Du kan också öppna din egen interna dialog genom att reflektera över vad du har hört och sett, till exempel: ”Jag har märkt…”, ”Jag har tänkt…” eller ”Vad tycker ni om dessa observationer och reflektioner?”

Konkretisering

Viktiga saker är bra att anteckna så att alla kan se dem, till exempel på ett pappersark eller blädderblock. Du kan sammanställa dem genom att till exempel säga: ”Det här låter viktigt. Stämmer det?”

Uppföljning av innehåll och process parallellt

Sammanfatta då och då hur dialogen har utvecklats och vilka vändningar som har skett. Du kan till exempel fråga: ”Pratar vi om rätt saker?”, ”Har alla upplevt att de har blivit hörda?” ,”Har diskussionen utvecklats enligt de principer som nämndes i början?”

Hantering av svåra känslor

Det är bra att ge utrymme för känslor, men samtidigt sätta gränser för hur de uttrycks.

Vid behov kan du till exempel säga: ”Jag ser att det här ämnet väcker starka känslor. Det är bra att de lyfts fram, eftersom det hjälper oss att förstå saken bättre. Vi försöker prata i lugn och ro så att det finns plats för alla typer av upplevelser.”

Separera reflektion och beslut

För vidare diskussionen så att man först lyssnar och i lugn och ro reflekterar över olika perspektiv och sedan bestämmer hur man ska agera tillsammans.

Vid behov kan du till exempel säga: ”Låt oss prata lite till innan vi fattar beslut.”

Konkreta åtgärder

Kom tydligt överens om vem som ska göra vad och när ni ska återkomma till saken.
Skriv ner det ni kommit överens om.
Till sist är det bra att utvärdera mötet tillsammans. Du kan till exempel fråga: ”Hur var det här mötet för er?”

Text: handledare Jarkko Soininen, Aretai Oy